Fjädermyggor (Chironomidae)

Fjädermyggor (Chironomidae)

Fjädermygga larv (ca 10 mm)

Artgruppen kräver vanligen stereolupp för att kunna identifieras

Fjädermyggor har fått sitt svenska namn av de fjäderlika antenner som de vuxna hanarna har. Vare sig hanar eller honor kan stickas utan i den mån de alls äter som vuxna lever de på t.ex. pollen, nektar och andra sockerhaltiga ämnen. De vuxna insekterna ses ofta i täta svärmar under sina parningsdanser på sommarkvällarna. De lever dock avsevärt längre tid som larver i vattnet än som flygande insekt. Beroende på art kan de spendera ett till flera år som larv under vattenytan.

Fjädermyggornas larver är en viktig grupp bland de bottenlevande djuren i sötvatten. De finns i nästan alla typer av tillfälliga och permanenta sötvattensmiljöer och är nästan alltid den dominerande insektsgruppen på djupare bottnar i sjöar. Larverna kan även utgöra en betydande del av djurlivet i strandnära områden. De är viktiga som föda för många fiskar och för vissa vattenlevande insekter. De flesta arternas larver äter döda eller levande partiklar i eller på det substrat de lever - om de mest lever av döda partiklar kan de kallas detritusätare, om de mest lever av mikroskopiska alger kan de kallas växtätare. En hel del arter är dock rovdjur som fångar och äter andra smådjur, inklusive andra fjädermygglarver.

Rovlevande arter är ofta frilevande medan framför allt de detritusätande arterna bygger små hus eller rör av partiklar i bottensediment som de cementerar ihop med hjälp av sin egen saliv. Vissa sådana rörbyggande arter spinner små nät med vars hjälp de samlar in partiklar som transporteras av vattenrörelser genom rören.

Vissa arter av fjädermygglarver är väldigt duktiga på att överleva låga syrehalter. Eftersom låga syrehalter kan vara vanligt i bottenvattnet i näringsrika miljöer kan vissa arter av fjädermygglarver användas som indikatorer på näringsrikedom, inklusive övergödning. Det finns också sötvattenmiljöer med naturligt låga syrehalter, framför allt i bottnarna i brunvattensjöar, och även där kan fjädermygglarver vara extra vanliga. Några arter kan finnas i mycket höga tätheter på nästan helt syrefria bottnar. Dessa arter är ofta rödfärgade eftersom de innehåller ett hemoglobinliknande pigment som binder syre. En del sådana arter odlas och säljs kommersiellt som föda åt akvariefisk, de brukar då ibland kallas ”röda mygglarver”.

Den stora artrikedomen och de specifika miljökraven hos många arter gör att fjädermygglarver kan användas i miljöövervakningen. Vissa arter kan således visa på syrebrist och övergödning men det finns många andra indikatorarter som, beroende på art, kan användas för att upptäcka t.ex. förhöjda halter av vissa miljögifter, försurning och klimatförändringar. Gifteffekter kan hos vissa arter yttra sig som deformerad tillväxt hos vissa mundelar medan försurning och klimatförändringar kan yttra sig i förändrad artsammansättning eftersom olika arter har olika optimala pH- och temperaturkrav. Trots detta har fjädermygglarver idag endast en begränsad roll inom miljöövervakningen i svenska sötvatten. Orsaken är brist på expertkunskap vad gäller artbestämning. Artrikedomen är nämligen mycket stor och många är ofta mycket svåra att bestämma till art.

Det är vanligt att man hittar larver av fjädermygglarver på Virtue-rack. Vanligen hittar man arter som äter av den mikroskopiska påväxten på skivorna men även rovlevande arter kan påträffas där.